Introduktion: Är Gud tidlös eller inom tiden?

En av de mest spännande frågorna inom filosofisk teologi är hur Gud förhåller sig till tid. Finns Gud utanför tiden, opåverkad av dess begränsningar, eller upplever Han inom tiden dess passage precis som vi gör? Dessa frågor är inte bara relevanta för att förstå Guds natur utan också fördjupa sig i tidens metafysiska natur. I den här artikeln utforskar vi insikterna från William Lane Craig, som har ägnat år av forskning åt frågan om Gud är timlig eller tidlös.

Guds tidlöshet och temporära övergång

William Lane Craigs slutsats om Guds förhållande till tiden är både fascinerande och originell. Han föreslår att Gud är tidlös utan skapelse, existerande i ett tillstånd utan tidens begränsningar. Men från skapelseögonblicket träder Gud in i tiden och blir timlig och relaterar till universum på ett verkligt, dynamiskt sätt. Detta koncept presenterar en unik syntes av både klassiska och moderna synpunkter på gudomlig evighet, vilket tyder på att Gud kan uppleva båda tillstånden: tidlöshet före skapelsen och timlighet efter den.
Denna idé väcker en viktig fråga: om Gud övergår från tidlöshet till timlighet i skapelseögonblicket, är den förändringen oåterkallelig? Enligt Craig, när Gud väl har kommit in i tiden, förblir han i tiden permanent. Tid, när den väl har börjat, kan inte sluta eftersom det faktum att tiden existerade alltid skulle vara en timlig sanning. Detta leder till slutsatsen att Guds inträde i tiden är oåterkallelig, vilket gör tiden till en permanent aspekt av Guds förhållande till skapelsen.

Tidens början: En komplex övergång

Övergången från tidlöshet till tid är ett förbryllande koncept. Hur kan tiden börja i en miljö där ingen tid existerade? Craig hävdar att tiden har en absolut början – ett första ögonblick som existerar utan några tidigare tidsmässiga ögonblick. Det finns inget “före” där tiden existerade eftersom tiden själv kom till i det första ögonblicket. Detta betyder att Guds existens före skapelsen var tidlös, utan några händelser som vi förstår dem.
Men Gud skulle alltid ha vetat, i en spänningslös mening, att tiden skulle börja. Han kunde inte ha haft en “före” eller “efter”-upplevelse eftersom det är tidsmässiga begrepp, men Han skulle ha haft kunskapen om att tid skulle existera i skapelseögonblicket. Craigs förklaring belyser skillnaden mellan spänningslös kunskap – att veta något som ett faktum utan att tiden går – och tidsmässig kunskap, där händelser utspelar sig sekventiellt.

Tidliga händelser och Guds kunskap

Craig betonar att även om vi kan tala om händelser på ett spänningslöst sätt (t.ex. “Columbus upptäcker Amerika 1492”), betyder detta inte att tiden i sig är spänningslös. Enligt Craig är skillnaden mellan dåtid, nutid och framtid verklig och objektiv. Tidsmässigt tillblivelse är inte en illusion; händelser kommer verkligen till och försvinner.
Detta perspektiv är avgörande när man överväger Guds kunskap om framtida händelser. Gud känner till alla sanna förslag, vilket inkluderar att känna till framtida händelser. Men Guds kunskap om framtiden är inte som mänsklig framsynthet. Den är inte baserad på att “blicka framåt” i tiden, utan snarare är den grundad i Guds allvetande – Hans kunskap om alla sanningar, oavsett när eller var de inträffar. Denna förståelse stämmer överens med tanken att Guds förhållande till tiden är unik och skiljer sig från mänskliga erfarenheter av tid.

Tidens betydelse i teologisk reflektion

Craigs motivation för att studera relationen mellan Gud och tid härrörde från hans bredare intresse för teismens koherens. När han grävde ner sig i gudomliga egenskaper som allvetenhet och evighet, insåg han att förståelsen av Guds förhållande till tiden var avgörande. Craig tillbringade över ett decennium med att studera den gudomliga evigheten, ta itu med komplexa frågor om Guds kunskap om framtiden, tidens början och tidens metafysiska natur.
För många troende är idén om evigheten central i deras tro, särskilt i samband med evigt liv och livet efter detta. Craig noterar dock att den bibliska synen på evigt liv inte är en statisk, tidlös tillvaro som den som finns i grekisk filosofi. Istället presenterar Bibeln evigt liv som en dynamisk, evig timlig tillvaro. Uppståndelse och förkroppsligat liv i evigheten betonar en fortsättning av timlig erfarenhet, även om den skiljer sig från vår nuvarande tidsuppfattning.

Att förena Guds tidlöshet med hans interaktion i tiden

En av de mest utmanande aspekterna av Craigs forskning var att förena idén om en tidlös Gud med Guds aktiva engagemang i den timliga världen. Jesu Kristi inkarnation, där Gud går in i mänsklighetens historia, tycks antyda ett tydligt timligt engagemang. Craig brottades med hur man skulle förstå dessa till synes motstridiga idéer. Så småningom kom han till slutsatsen att Gud var tidlös före skapelsen, men när han väl skapade världen gick han in i tiden och existerar nu temporärt.
Detta perspektiv tillåter både gudomlig transcendens och immanens. Gud förblir bortom tiden i sin väsentliga natur, men han väljer att relatera till den timliga världen och upplever tid vid sidan av sin skapelse. Craig menar att denna syntes bevarar både den klassiska förståelsen av Guds tidlöshet och den bibliska gestaltningen av Guds aktiva engagemang i världen.

Tid, skapelsen och det andliga riket

Craig tar också upp frågan om när tiden började i förhållande till andra andliga varelser, såsom änglar. De bibliska texterna antyder att änglar, som andliga varelser, skapades före eller vid sidan av det fysiska universum. Men eftersom dessa varelser också är tidsmässiga, markerar deras skapelse också tidens början. Craig drar slutsatsen att oavsett om änglarna skapades i 1 Mosebok 1:1 eller vid en annan punkt, så skulle skapandet av dessa varelser sammanfalla med tidernas begynnelse.
Skapandet av tiden, enligt Craig, var en fri handling av Gud. Gud hade möjligheten att inte skapa universum, och hade han valt att inte skapa, skulle han ha förblivit i ett tidlöst tillstånd. Men när väl beslutet att skapa togs, sprang tiden till, och Gud gick in i en ny relation med sin skapelse, en som är bunden av tiden.

Guds eviga val och frihet

Craig utforskar vidare naturen av Guds fria vilja i förhållande till skapelsen. Han antyder att Guds beslut att skapa universum var en fri, evig beslutsamhet. Även om det var ett evigt val, betyder det inte att Gud var begränsad av nödvändighet. Gud kunde ha valt att inte skapa, men när han väl gjorde valet, skapade handlingen tid.
Denna eviga beslutsprocess väcker frågan om Gud lärde sig något nytt genom att gå in i tiden. Craig jämför detta med det berömda tankeexperimentet av Mary den färgblinda neuroforskaren, som kan allt om färgvetenskapen men aldrig har upplevt det. När hon äntligen ser rött för första gången får hon en ny typ av erfarenhetskunskap. På samma sätt föreslår Craig att Gud, när han skapade universum, får erfarenhetsmässig kunskap om hur det är att existera temporärt, även om han redan vet alla sanningar om tiden.

Slutsats: Förstå Guds förhållande till tiden

Craigs utforskning av Gud och tid ger en djupgående förståelse för hur en tidlös varelse kan gå in i en tidsmässig relation med universum. Hans insikter hjälper till att överbrygga klyftan mellan klassiska åsikter om Guds evighet och Guds dynamiska, relationsmässiga natur som skildras i Bibeln. För dem som är intresserade av att utforska detta ämne ytterligare rekommenderar jag starkt att titta på videon där Craig går djupare in i dessa fascinerande idéer. Du hittar den här.